Kakelugn är ett samlingsnamn på eldstäder som har kakel som ytterbeklädnad. I Sverige utvecklades under 1700-talet en särskild typ av kakelugnar som ökade värmeeffektiviteten genom att låta värmen cirkulera i ett inbyggt rökkanalssystem. Detta är det vi i dagligt tal kallar kakelugn.

Den moderna kakelugnen uppstod under senare delen av 1700-talet. Eftersom järnverken gjorde av med mycket träbränsle vid framställningen av stångjärn så var det vedbrist i Sverige. Rikets Råd bestämde då att ge general Fabian Wrede och arkitekt Carl Johan Cronstedt uppdraget att ta fram en mer energisnål eldstad åt hushållen. De nya kakelungnsmodellerna kunde bättre ta tillvara värmen från elden genom slingrande rökgångar, spjäll och luckor.

Under 1800-talet och 1900-talets början var kakelugnar den viktigaste värmekällan i bostäder. Efter första världskriget började kakelugnarnas betydelse minska samtidigt som centralvärmesystem infördes.